När jag var runt 8 år besökte jag dig och din familj en helg. Vi satt i köket en hel kväll och sydde småsmå klänningar av Marimekko-tyg. Du skulle ha klänningarna till dina 60-tals barbie dockor så det var ett petigt jobb. Jag vill tro att det var du som, där och då, startade mitt intresse för sömnad. När jag något år senare visade dig ett par matkassar som jag sytt, var du en av de första att beställa några stycken. Varje gång vi sågs pratade vi länge och vi hade alltid samma åsikter, vi var helt enkelt så lika. I november skulle vi gå och se en utställning med Marimekko tyger. Vi hade pratat om det länge och tvingats skjuta upp det flera gånger. Vi ville ha tid att sitta på café efteråt och då gick det ju inte med vilken kväll som helst. Vår kväll tillsammans blev dock aldrig av. Samma dag som det var bestämt, fick jag ett meddelande av dig: "Det går inte idag heller. Jag är på sjukhus :(". Sen gick allt så fort. Två månader senare var du borta. Så ofattbart och hemskt men jag minns dig med glädje, och glömmer aldrig din fantastiska personlighet. Tack för allt! ♥